Farbror Bernt

Pappa och Bernt -51

Nu är vi bara fyra kvar

Jag vet inte om det var Bernt eller någon av de andra som sa den goa meningen på förra begravningen. Nu är de bara tre.

Det är la som det ska vara egentligen. Man är på sin gren i släktträdet och håller sig bland de närmsta löven. Begränsad av tiden som såklart prioriteras till sin egen gren och dess förgreningar. Det hinner ingen männska kika inåt de grövre grenarna mot stammen till. De där som ens egen växer ifrån.

Men fasen. Visst hade det varit kul att pratat mer med pappa eller Bernt hur det var som liten eller ung i Abild. Jag och syster Mathilda har sagt det några gånger. Bland annat efter att vi tagit med Bernt från boendet i Årstad ut på en utflykt i Abildsskogarna.
– Där har jag huggt!
– Det var jävelen vad det har vuxit upp här!

Jag kom ihåg att jag ville haft ett släktkalas redan när farmor började bli raddig. Man är ju familjär av sig. Kan inte hjälpa det. Kan det vara en storebrorsegrej? Men varken det eller att sätta sig med någon av de kvarvarande tre syskonen lär la bli av. Ligger i projektmappen. Rätt långt ner tyvärr. Synd.

Bernt 50

Bernt. Evige farbrorn som stack till en en tiolapp när man fyllde år och som alltid satt med vid fikat när vi var och hälsade på farmor och farfar. Till en början var Britt där också. Jag minns att jag gick en sväng med henne. Då hade hon käpp. Men mest minns jag henne som skakande, kolli i rullstol. Med haklapp och matad av farfar. MS, fina grejer.
Farbror Göran satt också i rullstol av MS. Men huvudet hade klarat sig på honom.

Köket. På tipsmötena var det säkrast att hålla sig utmed golvet. Rökare nästan alla.

Ur ens eget perspektiv. Från mitt håll. Det var helt OK att hälsa på farmor och farfar. Jag och Nicke var ute i skogen och slog på träd eller fick en glasspinne. Nån gång var det en kattunge man kunde tämja som låg vid oljekaminen. Kanske kunde man sitta lite på farfars moppe. (Farfars moppe. Det måste jag ju skriva om också en gång).

10 barn

Farmor Karin är mor till 10 varav farfar Erik är far till 8 av dem. Ni kan tro att vi är ett gäng kusiner som har ett ännu större gäng barn sprungna från denna gren. En rejäl lövruska Johanssons vajar i Falkenberg, för att använda symboliken från början.

Dunk

Roligast var såklart när det var tipsmöte och en massa kusiner kom. Eller när det firades jul. Då var det såklart inte samma köphysteri som nu. Men det var ändå ett berg av julklappar. Dubbla tomtar. Tror det var Egon och Bernt?

En räv, flera rävar

Bernt var skogshuggare och jobbade på Hjuleberg. Han kunde lyfta en klase av oss kusiner i hängandes i hans underarmar. Snäll. Det man minns från när man var liten och han skulle roa för en, var skramlandet av mynt från hans ficka, kluckande löständer och visslandet mot gommen. Räven bakom örat.

Den räven blomstrade nu när han tagit in på ålderdomshemmet och efter 80 år kunde ha det lite svårt att hitta rätt bland trådarna i skallen?! Men visst var det samme männska. Kul att vi hann hälsa på dig en sista gång!

Björkhaga vid jul 2018

Det ser la inte du därifrån de djupa Abildsskogarna. Men jag tände ett ljus för dig på ett jävelens högt berg.

Upsspitze, Österrike

Ha det gött, evige farbror Bernt.